Natalie von der Lehr

Samtidigt som jag var på Ångströms för att bevaka invigningen av kemiåret revolutionerade Egyptien. Och just den dagen stängdes all kommunikation av. Telefonlinjer, nätet, rubbet.

En god vän till mig har sin flickvän i Kairo. Hon jobbar som frilansjournalist och dagen innan kommunicerade vi flitigt för att få ihop en direktrapport, skriven av henne, som skulle publiceras i svenska medier. Utan kommunikationsmöjligheter blev detta betydligt svårare plus att min vän var djupt oroligt.Så här i efterhand tror jag att vi försökte avleda våran oro genom att smida planer på alternativa artiklar.

Dagen efter gick det att ringa igen och den första artikeln som publicerades i Fria Tidningen blev dikterad över telefonen.Efter det föjlde ännu en artikel i Fria och ett längre reportage i Ergo.

Det känns som om jag gjorde inte ett smack. Heba i Kairo skrev, min vän översatte och allt jag gjorde var att ringa några samtal och att hålla handen via mail och sms. Trots min ringa insats fick jag ta emot en enorm tacksamhet. I sann svensk anda säger jag: tack själv. Tack för att jag fick vara med och bidra med en mikroskopisk liten del till revolutionen.

2011 har utsetts till det internationella kemiåret. Det är hundra år sedan att Marie Curie fick nobelpriset i kemi, en alldeles speciell pris till en ännu mer speciell kvinna. Det känns bara rätt att uppmärksamma henne lite extra just på den internationella kvinnodagen.

I en forskningstung stad som Uppsala är det svårt att undvika när det händer någonting stort och Ångströms laboratoriet bjöd på fest i dagarna två för att inviga kemiåret. Jag var på plats för att lyssna, intervjua och fota och en del av det blev en artikel för studenttidningen Ergo.

Det bästa som hände var enligt mig att de tre stora internationella talarna var stora nog att välja bort att prata om sin egen forskning i detalj (för det mesta i alla fall) och istället belyste hur kemin behövs för att bygga ett hållbart samhälle. Mycket kretsade kring solenergi som är ett ämne som jag skulle vilja fördjupa mig lite i. Richard Zare pratade om vikten av utbildning, både av allmänheten, politiker och morgondagens naturvetare. Om detta skrev jag en artikel för Kemivärlden som jag kommer att lägga upp så fort som jag har fått pdf-filen.

Klicka på länken för att läsa på nätet och då förstår ni kanske hur jag kunde prata rätt länge med honom utan att prata om det han forskar på i en enda minut! Jag häpnar själv över detta. Inte bara väljer Richard Zare att prata om vikten av utbildning istället för alla fantastiska saker han är åstadkommit men jag hakar på och fortsätter i samma anda. Jag undrar hur han uppfattade det?

händer det så mycket att jag har varken tid att uppdatera hemsidan eller bloggen. Det är naturligtvis inte bra och därför gör jag nu en liten insats för att ändra på detta samt lovar (ehem) bättring för framtiden. Den goda tanken finns där i alla fall.

För att undvika ett inlägg som aldrig tar slut delar jag in det som har hållit på med i några bloggpostar.

Läs och njut!

I söndags läste jag en artikel i DN om tjugo år gamla kemiböcker som används i undervisningen. Med tanke på att det har hänt en hel del de senaste tjugo åren kan det kännas lite förlegat att använda dessa böcker. Även i andra ämne verkar det förekomma ganska ofta att böcker med daterat eller rentav felaktig information används.

Om man nu ska stimulera barnens intresse för ett ämne vore det fint att ha rätt medel till det. Om jag vore lärare skulle jag nog förtvivla över dessa böcker och hänvisa till nätet istället. Kemi är ett ämne som är mindre populär och med tanke på att man försöker lära ut det med gamla läromedel blir det bara förståeligt. Men eftersom kemi finns överallt blir det desto viktigare att lära ut det på ett bra sätt.

Jag hoppas att kemiåret sätter fart på den utvecklingen.

med en ny hemsida och en ny blogg. Med så mycket nytt kan det vara en idé att titta lite bakåt på året som har gått. 2010 var egentligen mitt första år som journalist, även om jag alltid har skrivit mycket och gärna.