Natalie von der Lehr

frilansjournalist

Blog

view:  full / summary

Kairo

Posted on March 8, 2011 at 7:27 AM Comments comments (2)
Samtidigt som jag var på Ångströms för att bevaka invigningen av kemiåret revolutionerade Egyptien. Och just den dagen stängdes all kommunikation av. Telefonlinjer, nätet, rubbet.

En god vän till mig har sin flickvän i Kairo. Hon jobbar som frilansjournalist och dagen innan kommunicerade vi flitigt för att få ihop en direktrapport, skriven av henne, som skulle publiceras i svenska medier. Utan kommunikationsmöjligheter blev detta betydligt svårare plus att min vän var djupt oroligt.Så här i efterhand tror jag att vi försökte avleda våran oro genom att smida planer på alternativa artiklar.

Dagen efter gick det att ringa igen och den första artikeln som publicerades i Fria Tidningen blev dikterad över telefonen.Efter det föjlde ännu en artikel i Fria och ett längre reportage i Ergo.

Det känns som om jag gjorde inte ett smack. Heba i Kairo skrev, min vän översatte och allt jag gjorde var att ringa några samtal och att hålla handen via mail och sms. Trots min ringa insats fick jag ta emot en enorm tacksamhet. I sann svensk anda säger jag: tack själv. Tack för att jag fick vara med och bidra med en mikroskopisk liten del till revolutionen.

Kemiåret

Posted on March 8, 2011 at 7:16 AM Comments comments (1)
2011 har utsetts till det internationella kemiåret. Det är hundra år sedan att Marie Curie fick nobelpriset i kemi, en alldeles speciell pris till en ännu mer speciell kvinna. Det känns bara rätt att uppmärksamma henne lite extra just på den internationella kvinnodagen.

I en forskningstung stad som Uppsala är det svårt att undvika när det händer någonting stort och Ångströms laboratoriet bjöd på fest i dagarna två för att inviga kemiåret. Jag var på plats för att lyssna, intervjua och fota och en del av det blev en artikel för studenttidningen Ergo.

Det bästa som hände var enligt mig att de tre stora internationella talarna var stora nog att välja bort att prata om sin egen forskning i detalj (för det mesta i alla fall) och istället belyste hur kemin behövs för att bygga ett hållbart samhälle. Mycket kretsade kring solenergi som är ett ämne som jag skulle vilja fördjupa mig lite i. Richard Zare pratade om vikten av utbildning, både av allmänheten, politiker och morgondagens naturvetare. Om detta skrev jag en artikel för Kemivärlden som jag kommer att lägga upp så fort som jag har fått pdf-filen.

Klicka på länken för att läsa på nätet och då förstår ni kanske hur jag kunde prata rätt länge med honom utan att prata om det han forskar på i en enda minut! Jag häpnar själv över detta. Inte bara väljer Richard Zare att prata om vikten av utbildning istället för alla fantastiska saker han är åstadkommit men jag hakar på och fortsätter i samma anda. Jag undrar hur han uppfattade det?

Just nu

Posted on March 8, 2011 at 7:05 AM Comments comments (2)
händer det så mycket att jag har varken tid att uppdatera hemsidan eller bloggen. Det är naturligtvis inte bra och därför gör jag nu en liten insats för att ändra på detta samt lovar (ehem) bättring för framtiden. Den goda tanken finns där i alla fall.

För att undvika ett inlägg som aldrig tar slut delar jag in det som har hållit på med i några bloggpostar.

Läs och njut!

Gamla böcker

Posted on January 20, 2011 at 9:02 AM Comments comments (1)
I söndags läste jag en artikel i DN om tjugo år gamla kemiböcker som används i undervisningen. Med tanke på att det har hänt en hel del de senaste tjugo åren kan det kännas lite förlegat att använda dessa böcker. Även i andra ämne verkar det förekomma ganska ofta att böcker med daterat eller rentav felaktig information används.

Om man nu ska stimulera barnens intresse för ett ämne vore det fint att ha rätt medel till det. Om jag vore lärare skulle jag nog förtvivla över dessa böcker och hänvisa till nätet istället. Kemi är ett ämne som är mindre populär och med tanke på att man försöker lära ut det med gamla läromedel blir det bara förståeligt. Men eftersom kemi finns överallt blir det desto viktigare att lära ut det på ett bra sätt.

Jag hoppas att kemiåret sätter fart på den utvecklingen.

Frågelådan 2010

Posted on January 12, 2011 at 4:46 PM Comments comments (2)
Jag gick igenom mina foton häromdagen och hittade några som jag tog vid förra årets evenemang Frågelådan där sjätteklassarna ställer frågor till forskare. Platsen var Uppsala universitets pampiga aula och alla som någonsin har suttit igenom en promovering eller en professorinstallation skulle häpna över skillnaden. Sjudande liv och engagemang för dagens ämne.


Jag var på plats eftersom jag är intresserad av barns naturvetenskapliga lärande och hur man väcker barnens intresse för naturvetenskap. Eller snarare hur man håller den vid liv. Jag är övertygad om att barnen är födda naturvetare och forskare men att det sedan blir för nördig, tråkigt eller komplicerad. Det är ju inte minst vi vuxna som lätt sätter stäpeln "komplicerad" på de naturvetenskapliga ämnen.

Hur som helst togs forskarna som var med emot som rockstjärnor. Dundrande applåder och joggande entréer på scenen.

Förutom svar på bra frågor bjöds det också på en presentation av framtidens material. Sjätteklasserna tyckte att geckotejpen var det häftigaste.









Nytt år

Posted on January 5, 2011 at 4:20 PM Comments comments (0)
med en ny hemsida och en ny blogg. Med så mycket nytt kan det vara en idé att titta lite bakåt på året som har gått. 2010 var egentligen mitt första år som journalist, även om jag alltid har skrivit mycket och gärna.

I februari började jag min praktik hos Naturvetarna. Där blev jag ansvarig för vetenskaps-uppslaget och fick bidra med många egna idéer. Jag tog även hand om spalten "hallå där" vilket var både jobbigt och lärorikt. En text som bara går ut på citat kan vara ganska jobbig att få ihop samt att intervjupersonerna brukar ha ganska många åsikter om det de har sagt i efterhand.
Mitt första uppdrag var ett reportage om konstjorda spindeltråd. Att prata forskning med Anna Rising var mycket spännande och entuasmiserande. Jag är säkert på att jag gick ifrån BMC med ett stort leende.
Strax innan inlämning av den första tidningen där jag medverkade kom nyheten av Astra Zenecas nedläggning i Lund. Jag fick då uppdraget att skriva om det och eftersom det var ganska mycket som var oklart blev det en ganska hektisk uppgift. På köpet fick jag lära mig att jobba med en text i ständig förändring samt att lyfta fram hur facket jobbar för att stödja sina medlemmar.

I april började jag jobba med mitt reportage om forskningspolitik. Ifrån början var jag tveksam till idén men min lärare på kursen trodde att mitt eget intresse i ämnet skulle vara en bra drivkraft. Jag valde att fokusera på unga forskare och hur den akademiska karriären ser ut. Arbetet med reportaget var jobbigare än väntat och jag var nära att ge upp ett par gånger. Nu är det något som jag är riktigt stolt över. Resultatet samt en personlig krönika publicerades i studenttidningen Ergo i början av hösten och jag fick ganska mycket respons.

Jag tror fortfarande att det är viktigt med den här typen av publikationer. För att uppmärksamma hur politiken kring forskningen ser ut och för att väcka en debatt. Den behövs verkligen, speciellt om Sverige ska vara ett spjutspetsland inom forskningen.

I slutet på maj, exakt sju år efter min disputation, tog jag magisterexamen i journalistik. Det kändes stort och fint.

I juni gjorde jag en liten praktik på Uppsala Fria Tidning som fortsatte som sommarvikariat. För det mesta var det helt andra uppslag än vetenskap som gällde och tempot var också mycket snabbare. På min första praktikdag kom nyheten att Ship to Gaza som var på väg till Palestina med förnödenheter hade bordats av israeliska styrkor. Jag kastades in i bevakningen av utvecklingen och fick prata med många intressanta människor. Bland andra intervjuade jag Amil Sarsours dotter som var självklart mycket engagerad i händelseförloppet. Hennes far var med på en av skeppen och när jag träffade henne första gången var det fortfarande oklart vad som hade hänt honom. Två dagar senare kunde han återvända hem och jag fick då tillfälle att intervjua honom och göra ett personporträtt. Det var ett intensivt möte med en vänlig man som fick alldeles svarta ögon när han pratade om Israel och upplevelserna av bordningen.

Det blev många olika artiklar på Uppsala Fria, ett urval finns på hemsidan under arbetsprover. Där finns även porträtten om Amil Sarsour som pdf.

Augusti började med en dipp i formkurvan. Jag fick det jag hade fruktat ganska länge och anmäla mig som arbetslös. Eller arbetssökande om man så vill. De första två veckorna blev ganska kaotiska med mycket pappersarbete och jobbsökande. Sedan blev även det en rutin och jag kunde börja frilansa medan jag började skriva en affärsplan för mitt företag. Även september och oktober fortsatte i samma stil, om jag inte frilansade åt någon jobbade jag på affärsplanen eller var på någon typ av starta-eget aktivitet.

Samtidigt började jag gå en kurs i digitala medier på poppius journalistskola.

Det var nog i dem svängarna en kompis började kalla mig för "bissi woman".

November är en tråkig månad, sägs det. Inte i år. Plötsligt hände allt på en gång och mycket snabbare än vad jag hade räknat med. Affärsplanen blev godkänd av Arbetsförmedlingen och jag kunde registrera företaget. Helt plötsligt var det någonting som hände varje dag samtidigt som jag hade rätt så många deadlines att passa. I samma stil fortsatte december, det blev en effektiv och produktiv start av företaget.

I samband med Nobel-föreläsningarna i Uppsala lyckades jag att intervjua en av pristagarna i kemi, Ei-Ishi Negishi. Ett väldigt trevligt möte med en mycket stolt pristagare. När jag funderade över att bli vetenskapsjournalist resonerade jag att om jag nu inte kunde få nobelpriset själv så kunde jag jag åtminstone skriva om det. Och där satt jag, pirrig i magen och med femton minuter på mig för att ställa smarta frågor till en mycket smart man.

Cirkeln är sluten och jag kan se tillbaka på 2010 och säga:
Jag är vetenskapsjournalist.

Rss_feed