Natalie von der Lehr

Mitt företag kanske ska hänga med i dessa tider av social media? Samt få ett NAMN? Mitt namn är fint, vackert och unikt men det känns lite trist att introducera (eller bli introducerad) med "Natalie von der Lehr från företaget Natalie von der Lehr".

Här är en liten önskelista (mest en anteckning till mig själv):

och nu gör någonting annat är en egen liten grupp. De flesta är rätt så nöjda att vi har tagit oss ifrån akademin, en del hade aldrig ens planer att stanna där.

Ändå blir det lite ursäktande när vi förklarar varför vi inte finns kvar i forskningens korridorer. Det är ett spännande fenomen. likaså som det är intressant hur mycket vi har gemensamt, oavsett vilken disciplin vi kommer ifrån.

Just nu håller jag på med en porträttserie av disputerade naturvetare som är verksam utanför akademin och det ska bli spännande att identifiera gemensamma faktorer. Kan det bli en ny målgrupp för en blogg, för krönikor, för en tidning, för en bok? Som doktoranderna för Jorge Chams serie PhD comics?

Mmmh, ännu en idé som kommer att ligga någonstans i min hjärna och gro.

skrivs det om i dagens SvD.

Jag gillar kombinationen av genetik & miljö och hur vetenskapen sätts i ett perspektiv som alla kan förstå.

är precis vad jag har. Så tänkte jag igår när jag satt med en hög av tidningen nature och kollade vad som hade hänt. När jag var aktiv forskare hade jag aldrig så mycket tid att skanna av den vetenskapliga litteraturen, jag hann inte ens med det jag absolut skulle läsa för mitt eget forskningsprojekt.

Nu få jag veta så mycket mer, om än på ett ytligare sätt. Jag suger åt mig informationen och planerar finfina artiklar och reportage. En företags-facebook sida med uppdateringar om aktuella händelser vore kanske något så småningom?

är vad jag är. Åter igen.

Efter ett kort inhopp som redaktör är jag tillbaka på heltid i frilansvärlden och har kommit till insikten att det är här jag trivs bäst. Visst, jag saknar mina arbetskamrater och den rutinen som ett "vanligt" jobb för med sig. Men att kunna planera helt själv, följa ett intressant sidospår och befattar sig med helt olika ämnen är inte heller så dumt.

Friheten är någonting som jag värderar otroligt högt. Det är det lilla extra jag behöver för att vara kreativ, för att göra mitt bästa och för att trivas med det jag gör.

är knappast vad det här är. Jag läste häromdagen i tidskriften skriva att man ska blogga minst en gång om dagen om man vill driva en framgångsrik blogg. Driver de med mig?

Det gör de säkert inte men min ambition är inte att driva en framgångsrik blogg men att vara en framgångsrik vetenskapsjournalist. Men eftersom jag har den här bloggen ska jag försöka att uppdatera lite oftare än en gång i halvåret. En gång i veckan är kanske ett rimligt mål?

vem det är som hittar till min hemsida. Enligt statistiken har jag en del besökare från USA och det gör mig såklart lite nyfiken. Ge er gärna tillkänna genom en kommentar :-)

Sedan kan jag undra lite varför jag har en blogg i huvudtaget. Det är ju inte så att jag skriver så värst mycket i den. Just nu är det rätt mycket som ska bli klart innan midsommar. En klassisk deadline, jag vet. Men till skillnad tillnad till forskningen där man gärna VILL att saker och ting ska vara klara innan semestern så SKA de helt enkelt vara klara om de ska tryckas.

Men efter det lyckas jag förhoppningsvis att skriva lite mera samt att lägga ut några nya arbetsprover.

är en stadsdel där jag snurrar runt rätt mycket just nu. Det har ingenting med vetenskap att göra, bara min egen nyfikenhet som fick mig att åka dit. Och återvända. Vecka efter vecka.

Det skulle bli en artikel. Sedan en serie av tre artiklar. Nu jobbar jag på del fyra.

Anledningen för allt detta är ganska enkel. Jag får träffa människor med engagemang, människor som vill någonting och inte sitter och väntar att någon annan ska ta tag i det. Jag gillar det och fascineras av det. Dessutom har jag bemötts med en enorm värme och har överväldigats av kraften som finns i området.

Jag fick frågan häromdagen vad det är som driver mig. Människor och kraften, sade jag. Deras kraft blir min kraft.

Med det i tanken ska jag nu ge mig i kast att skriva den fjärde - och sista - delen.

Nu när jag ändå är inne på hur roligt mitt jobb är kan jag lika gärna fortsätta.

Ikväll (!) ska jag se The Ark spela på Katalin. Förhoppningsvis blir det en intervju också,som vanligt frågade jag bara om det fanns en möjlighet och det kanske finns. Vi får se. Envishet i kombination med lite tålamod är kanske en ganska bra strategi.

På fredag blir det en hel dag på stadsteatern för att följa repetitionerna av "låt den rätte komma in" som har premiär nästa vecka.

För er som tror att jag har fått fnatt och glömt att det är vetenskap jag ska hålla på med kan jag komma med lugnande besked. I skrivande stund sitter jag med ett reportage om personalized medicine (eller individbaserad behandling) och har en hel del annat vetenskapligt på gång.

Missa alltså inte nästa spännande bloggpost!

I samma veva som jag var i kontakt med Fria Tidningen fick jag en del frilansuppdrag därifrån. Jag gjorde ett litet sommarvik där och har frilansat för dem en del under hösten.

Ja tack, sa jag när jag fick frågan om jag kunde hoppa in för chefredaktören som var hemma med sjuka barn.

Det bästa med dessa uppdrag är att man aldrig vet vad som väntar. För min del blev det mycket om ett hållbart samhälle på alla möjliga sätt och vis: lokala transportfrågor, Flogstaboernas entusiastiska matodling i kolonilotter, ett nytt radioprogram på studentradion och Grön Ungdoms nya språkrör. You name it.

(Jag kommer att lägga upp några artiklar under arbetsprover)

Dessutom blev det ett reportage om en utställning där en soffa fick vara huvudperson (eller sak) och ett annat reportage om kyrkvigslar av samkönade par.

Övning ger färdighet, något jag har känt av de senaste veckorna. Jag känner mig vassare, snabbare och njuter av mitt jobb. Tänk vilka intressanta människor jag får prata med, vilken utmärkt ursäkt jag har att ringa upp okända personer och bara fråga på. Fråga fråga fråga. Vad är det värsta som kan hända? Någon säger nej tack, jag vill inte vara med. Men det händer ganska sällan vilket betyder att det är fler roligheter på gång.